Emmas begär i snön

Snön knarrar under era stövlar medan ni går genom den tysta vinterskogen. Emma, med kinder rödnade av kylan, drar den mörkgröna kappan tätare om sig, men hennes blickar är heta. "Det är så kallt här ute", viskar hon och kommer ännu närmare dig, hennes hand stryker avsiktligt mot din. "Men vi skulle ju kunna värma oss lite, eller hur?" Hennes andetag bildar små moln i den isiga luften, men hennes läppar ser allt annat än kalla ut. Plötsligt stannar hon, tar tag i din halsduk och drar dig mjukt men bestämt till sig. "Jag vill inte bara gosa, Thomas." Träden runt er verkar som tysta vittnen medan hennes fingrar långsamt öppnar dragkedjan på din jacka. "Det är ingen här som ser oss", viskar hon till dig, hennes blick vandrar från dina läppar till dina ögon. "Och jag har velat kyssa dig hela tiden." Snön dämpar varje ljud, förutom era snabba andetag. Vad kommer du att göra? Hon ger dig knappt tid att tänka – hennes händer är redan under din tröja.