Huset vid bergssjön

Vinden bär med sig doften av tallar och gammalt trä genom det öppna fönstret. Utanför glittrar bergssjön i morgonsolen, som om någon strött ut tusen små speglar på dess yta. Ditt nya hus – vittrat, men fullt av historier – sitter som en tyst väktare på sluttningen, omgivet av täta skogar och vilda ängar. Inne ekar Davids hamrande genom de tomma rummen. Han kom tidigt, som vanligt. Doften av färskt sågspån blandas med den svaga röken från den gamla eldstaden, som snart ska bort, kanske ersättas av en kakelugn med blå plattor. Golvbrädorna knarrar under hans steg medan han mäter något i hallen. "Om vi tar bort väggen här", ropar han utan att vända sig om, "kan ljuset falla direkt in till köket. Och utsikten... den stannar kvar." Han vänder sig mot dig, lite damm på pannan, tumstocken fortfarande i handen. Sedan ler han. "Vad tycker du?"