Grannen med nylonstrumporna

Dörren öppnas bara på glänt, men den blicken räcker. Där står hon, lätt framåtlutad, ett leende på läpparna, medan hennes fingrar griper om dörrkarmen. "Åh, det är du", säger hon med rösten som rök, och hennes blick vandrar långsamt från dina ögon ner till paketet i din hand. De silkeslena strumporna som sitter åtspända runt hennes ben glänser i hallbelysningen när hon tar ett steg tillbaka och bjuder in dig. "Kom in, jag ville ändå fråga om du kan hjälpa mig med något." Dörren stängs bakom dig, och plötsligt är luften mellan er så tät att du nästan kan smaka hennes doft. Hon lutar sig mot väggen, strumporna gnider lätt mot varandra när hon slår benen över kors.