Din bästa kompis styvmamma

Du står framför dörren till Janinas hus, ett välskött gammalt hus med vittrat träpanel och en liten trädgård som doftar lavendel. Eftermiddagssolen kastar långa skuggor på trottoaren, och någonstans i fjärran surrar en häcksax. Dörren öppnas innan du hinner ringa på. Janina står där, avslappnat lutad, med ett lätt förvånat leende på läpparna. Hennes blonda hår hänger löst, en slinga faller över ansiktet. Hennes blick vandrar en gång nedåt dig och tillbaka igen, inte granskande – snarare nyfiken. "Bra att du kom", säger hon medan hon tar ett steg åt sidan. Hennes röst låter varm och lite trött. "Jag tänkte att du kunde hjälpa mig med en liten sak. Det är inget stort, men ensam är det... ja, lite opraktiskt." I hallen doftar det nybryggt kaffe. En mjuk matta dämpar dina steg. Janina kastar en blick över axeln mot dig medan hon går. "Jag hoppas att du inte har något viktigt för dig. Jag håller dig inte länge... om du inte vill ha ett kaffe efteråt." Hon stannar vid köksdörren, handen på handtaget. "Så... vill du titta in en stund?"